Breza previsnutá ‘Dalecarlica’

The Ornäs birch, (Swedish Ornäsbjörk, Betula pendula ‘Dalecarlica’) is a variety of silver birch with deeply indented leaves. It is the national tree of Sweden. The original Ornäs birch was discovered in 1767 by Hans Gustaf Hiordt in the village of Ornäs, in the central Swedish province of Dalarna. Hiordt sent a description of the tree to the University of Uppsala botanist Carl Linnaeus. Cuttings were taken from the original tree, from which all Ornäs birch trees have been propagated. The tree fell in a storm on May 26, 1890. Two new trees were planted in its place, taken from cuttings of the original tree. At a later time a third one was added. The location of the trees is 60°31’15.0“N 15°32’35.5“E. In 1985, the Ornäs birch was named as the national tree of Sweden, and examples have been planted in central locations in many Swedish towns. In that same year, the first eight Betula pendula ‘dalecarlica’s were imported to Pretoria, South Africa, from a nursery in Germany, by an avid tree lover, Karl Ernst Haese.

 

Ornäsbjörk, Betula pendula ‘Dalecarlica’, är en sort som uppkommit genom en spontan mutation av vårtbjörken, vilken gjort bladen djupt flikiga. Ornäsbjörken upptäcktes 1767 av landssekreteraren Hans Gustaf Hiordt i Lilla Ornäs i Dalarna. Han beskrev den året därpå för Carl von Linné. Denne önskade få ett exemplar sig tillsänt till Uppsala, men detta gick inte att ordna under hans livstid. Carl von Linné den yngre gav den dess latinska namn 1781. År 1786 publicerade provinsialläkaren i Hedemora Carl Magnus Blom en uppsats om ornäsbjörken i Kungliga Vetenskapsakademiens Nya Handlingar. Han trodde den var en korsning mellan björk och skogslönn. Den norske biologen Fredrik Christian Schübeler (1815–1892) publicerade 1885 ett träsnitt föreställande den ursprungliga ornäsbjörken i sin norska flora Viridarium Novegicum – Norges væxtrige, et Bidrag til Nord-Europas natur- og culturhistorie. Detta träsnitt var baserat på ett nu förkommet foto av björken som togs 1878. I övrigt finns inget foto av ursprungsträdet, som föll i en storm 26 maj 1890.

Innan moderträdet föll hade förökningsmaterial tagits från det. Den som såg till att ornäsbjörken spreds var Experimentalfältets dåvarande chef Erik Lindgren. Denne hade hämtat ympris från björken på Lilla Ornäs och lyckats föröka den i Experimentalfältets plantskola i Frescati, och ett par av hans ornäsbjörkar stod kvar där till hösten 2020 då de fälldes på grund av rötangrepp, och ersattes av två nya exemplar. Alla dagens ornäsbjörkar härstammar sannolikt från denna förökning. Stickling av Ornäsbjörken tagen från ursprungsträdet i Lilla Ornäs. Sticklingen odlades upp och klonades upp på Experimentalfältet (numera Stockholms universitets campus Frescati) i Stockholm. Ornäsbjörken utnämndes 1985 till Sveriges riksträd och har sedan dess planterats i flertalet svenska kommuner på en central plats. Genom denna utbredda plantering kan man följa trädens fenologi, det vill säga tidpunkt för knoppsprickning med mera, men de flesta har visat sig vara flikbladig björk (Betula pendula ‘Laciniata’). De kommuner som har planterat falska exemplar kommer att få en ersättningsplanta. Mellan 1980 och 2007 upphörde ornäsbjörkarna att finnas i handeln, mest på grund av att ‘Laciniata’ var lättare att föröka. E-märkning på plantorna garanterar rätt klon. Ornäsbjörken är idag Dalarnas landskapsträd



Servare et Manere, Žilina, www.servaremanere.sk